En bekännelse

Som vanligt så är det lika tråkigt att städa. Why??? Jag förstår det inte och alltid lika segt att börja. Men ack så skönt när det är klart! Man lär sig då aldrig. Det är väl svårt att lära gamla hundar sitta. Men inte att för glömma, omöjligt.
Får jag det städat idag så kan jag ju tvätta imorgon och sedan koncentrera sig helt på jobb och nära å kära. Så allt talar bara för till att få det städat idag. Ja, jag tror jag skall fixa det idag.

Annars snurrar det inte allt för många tankar, inte mer än vanligt.
Eller jo, det finns en sida hos mig jag inte pratar om allt för ofta om. Inget att skämmas över egentligen. Men nog som får många människor att skaka på huvudet.
Ämnet jag vill nämna är...*trumvirvel*... är det andliga, övernaturliga. Helt enkelt det som finns men få kan se. Jag råkar vara en av dem som ser sånt och upplever det i mitt liv. Försöker och har försökt länge att förtränga det. Men det går inte.

Idag helt plötsligt så började en man prata med mig. Han finns i min hall. Dock absolut inge ont i han. Bara en form av perfektionist. Ordning och reda är A och O. Han gillar inte att jag är allt för slarvig. Han har någon form av koppling till huset. Inte direkt min lägenhet i sig. Just detta förstår jag genom att han bara är i min hall. Där har han bäst översikt av lägenheten liksom. Vet inte vad han heter, men han är en vänlig man. Har arbetat hårt i sitt liv det syns på hans kropp. inte allt för lång. Händig och handlingskraftig. Jag vill ha det till att han är vaktmästare. Eller rättare sagt har varit det här. Han har nog varit en av dem som byggde upp det här huset. Han känner stor ömhet och har svårt att släppa det. Som sagt han är inge ond utan en god man som går runt i huset och ser till att allt fungerar som det skall.
Mer än så vet jag inte. Vet inte om jag vågar veta mer. Kanske är det dags att komma ut om det här? Jag drömmer periodvis mkt om människor och saker som skall ske. Som sedan sker. Men allt det här, Det är inget man egentligen pratar om ;)

O.a.O